Trots. WTF?!
Jag gör allt för att vara snäll och försöka att inte bli arg och förbannad. Jag försöker och försöker..
Men vad jag än gör så blir det alltid fel.
Kan ju börja med det som hänt under morgonen.
Frukost - Gnäll och gråt och ännu mera gråt att hon absolut inte ville ha frukost, inte macka inte fil ingenting! Sen så sa jag om du går och slår på tv:n och äter mackan då. Ja då gick det bra och hon kom även tillbaka för att få en till macka. Lyckat i slutändan.
Kläderna - Nej dom ska hon absolut inte ha på sig och inga andra heller för den delen. Utan kläder skulle det vara. Men jag tog på henne kläderna fast hon skrek nej och tjöt (hon kan ju inte gå runt naken). Hon slutade gråta efter en stund. Och började med nästa grej.
Minna - Hon drog i Minnas klänning, och jag sa att man skulle vara snäll. Och att hon skulle ge henne en kram ist. Men icke! gråt gråt gråt. Jag vill inte krama Minna. Hepp. Okej. Du behöver inte..
Sen var det filmerna som hon hade dragit ut från hela bokhyllan som jag sa att hon skulle plocka upp efter sig. (det är inte mer än rätt). Men ännu mer gråt och illskrik denna gången. Jag känner hur allting bara kokar över. Då måste jag bara gå ifrån allt och ta ett par djupa andetag och försöka lugna ner mig.
Finns det någon annan därute som känner igen sig i detta? Vad gör ni åt det? har ni några tips?
jag har verkligen försökt allt..
